Om artikeln

Exploring teaching practices in an innovative learning environment: A pragmatic view on the student-centred ideal in future classrooms

Postdigital Science and Education

Annika Wiklund-Engblom har skrivit artikeln tillsammans med Peter Bergström och Maria Lindfors.

Vad handlar artikeln om?

Syftet med studien är att se hur makt och kontroll faktiskt distribueras i en innovativ lärmiljö, där rumsliga, sociala och materiella förutsättningar och begränsningar formar både lärares och elevers agens, trygghet och inkludering. Vi har valt ut en lektion i en innovativ lärmiljö som vi analyserat ur två perspektiv. Först har vi analyserat den utifrån Bernsteins teori om makt och kontroll, vilket visade på en förflyttning mellan lärarcentrerad och elevcentrerad undervisning. För att förstå denna variation i undervisningen i relation till själva lärmiljön har vi ytterligare analyserat lärarens agerande från ett sociomateriellt perspektiv för att se hur både det sociala och det materiella möjliggör intra-aktiviteter. Det här perspektivet hjälper oss att utforska skolans så kallade innovativa lärmiljö, vilket utgörs av att årskurserna har egna arenor med olika typer av rum, möbler och materiella förutsättningar. Den innovativa lärmiljön står alltså i kontrast till de tidigare traditionella korridorskolorna, där klasser om ca 25 elever hade ett eget klassrum. I den här skolan jobbar man istället med hela kohorter av elever (ca 90 st per årskurs) som lärarteam om ca 8 lärare ansvarar för tillsammans.

Varför är det viktigt att studera detta ämne?

Innovativa lärmiljöer lyfts politiskt och organisatoriskt som framtidens klassrum och skolor och kopplas ofta till elevcentrerat lärande. Men tidigare forskning visar att traditionella maktstrukturer kan leva kvar i nya miljöer. Dessutom har det visat sig att en övergång till en innovativ lärmiljö inte automatiskt resulterar i en förändring i undervisning; dvs. traditionell lärarcentrerad undervisning används fortsättningsvis trots att lärmiljön är ämnad att användas mer elevcentrerat.

Ingår det i en större undersökning?

Ja, studien är kopplad till ett longitudinellt forskningsprojekt vid Umeå universitet, finansierat av Vetenskapsrådet, som handlar om att följa ett expansivt lärande kring elevcentrerat lärande i en innovativ lärmiljö.

Vad innebär resultaten?

Studentcentrering är inget ideal som alltid är rätt; under lektionen distribuerar läraren makt och kontroll pragmatiskt i olika faser. I övergången mellan lärarcentrerad och elev-centrerad undervisning använder läraren sig av en tydlig scaffolding i relation till lärmiljön, där hen stöder eleverna att bli autonoma i sitt lärande – både gällande tillgången av materiella och rumsliga förutsättningar, men även innehållsmässiga. Rumsliga och materiella gränser (t.ex. möblering, rumsindelning, regler) kan både möjliggöra och begränsa elevers agens; lärarens “rumsliga kompetens” och explicit scaffolding behövs för att stötta elevers självreglering och samreglering i arenan. En pragmatisk användning av lärmiljön rekommenderas i stället för ett idealiserat mål av elevcentrerad undervisning. Medvetet stöd rekommenderas för att möjliggöra elevers autonomi, inkludering och känsla av trygghet.

Är det något i resultaten som förvånar er?

Två saker sticker ut: (1) att arenabaserade ILE-upplägg kan skapa både trygghet och “ö-känsla”/exkludering beroende på hur rörlighet och regler hanteras; (2) att full frihet i sittplacering direkt ledde till kaos och behov av att återinföra tydligare struktur. Det nyanserar antagandet att “mer frihet = mer elevagens” och visar hur känsligt samspelet mellan regler, rum och praktik är.

Var det en spännande studie att göra och varför?

Javisst. Kombinationen av kvantitativ TTPC-kartläggning och fördjupad sociomateriell analys ger en ovanligt tät bild av “framtidsklassrummet” in action och våra resultat visar hur ideal, rum och teknik intra-agerar i realtid—med direkta implikationer för lärares designbeslut.