Ambiguous boundaries of responsibility: top-tier managers’ perspectives on responsibility for young adults with mental health problems in need of vocational and educational support?
Maria Hillörn
Maria Hillörn har tillsammans med Helene Hillborg, Veronica Lövgren och David Rosenberg studerat hur kommunala chefer uppfattar sitt ansvar för att stödja unga vuxna med psykisk ohälsa.
Vad handlar artikeln om?
Artikeln undersöker hur högre kommunala chefer för verksamheter som erbjuder individanpassat stöd till arbete och studier i Sverige uppfattar sitt ansvar för att stödja unga vuxna med psykisk ohälsa som behöver hjälp att komma in i arbete eller utbildning. Den visar att gränserna för ansvar mellan olika aktörer – som socialtjänst, sjukvård och arbetsförmedling – upplevs som diffusa och oklara, vilket sammantaget med det kommunala självstyret vilket gör att kommuner kan tolka ansvar sitt ansvar olika och att vissa kommuner erbjuder mer stöd än andra, vilket skapar ojämlikhet i tillgången till stöd. Artikeln visar hur cheferna uttrycker vikten av att erbjuda denna typ av stöd men ambivalens kring vilken välfärdsaktör som bör ha ansvaret och hur de genom att agera som policyentreprenörer ser till individens bästa genom att hitta lösningar trots att det inte nödvändigtvis är deras formella ansvar. Trots att IPS rekommenderas av Socialstyrelsen (NBHW), är det bara en tredjedel av kommunerna som erbjuder det – och endast 17 med hög kvalitet.
Varför är det viktigt att studera detta ämne?
Eftersom den psykiska ohälsan har ökat, både i Sverige och nationellt, och problem ofta dyker upp i tonåren är det viktigt att erbjuda stöd för att unga vuxna inte ska riskera att hamna utanför arbetsmarknaden och utbildningssystemet. Att ha en slutförd utbildning och att ha arbete ökar möjligheterna till självförsörjning och självständighet och kan även bidra till återhämtning för psykisk ohälsa, vilket både individen och samhället vinner på. Det är även viktigt att belysa hur lagar och riktlinjer kan tolkas olika samt belysa behovet av bättre samverkan för att bidra till bättre levnadsvillkor för unga med psykisk ohälsa som är en utsatt grupp.
Vad är bakgrunden till att du har gjort studien och ingår det i en större undersökning?
Studien är en del av ett större forskningsprojekt, Investera i unga vuxna med psykisk ohälsa - karriärrelaterade resultat och ansvar i det svenska välfärdssamhället, som fokuserar på implementering av evidensbaserade metoder som IPS (Individual Placement and Support) och SEd (Supported Education) i Sverige med särskilt fokus på unga vuxna med psykisk ohälsa. Studien bygger på en tidigare artikel, Navigating the gap between policy and practice: frontline and second-tier management perspectives and strategies in offering vocational and educational support to young adults with mental health problems, båda artiklarna är en del av ett pågående avhandlingsarbete som syftar till att undersöka hur organisatoriska strukturer och ledarskap påverkar möjligheten att erbjuda effektivt stöd till unga vuxna med psykisk ohälsa.
Vad innebär resultaten?
Resultaten visar på lokal variation i tolkning av ansvar och kan ge viss förståelse till varför så få kommuner i Sverige erbjuder stöd enligt IPS och SEd, trots att IPS rekommenderas i Socialstyrelsens nationella riktlinjer. Det indikerar ett behov av att tydliggöra ansvarsgränser mellan välfärdsaktörer för att undvika att unga hamnar mellan stolarna, samtidigt som viss flexibilitet är nödvändig. Resultaten visar också hur kommunala chefer kan skapa förutsättningar och säkerställa att unga vuxna med psykisk ohälsa får stöd att klara utbildning och etablera sig i arbetslivet vilket förhoppningsvis kan uppmuntra fler kommuner att erbjuda dessa former av stöd.
Var det en spännande studie att göra och varför?
Ja, studien gav inblick i hur ledarskap kan fungera i praktiken och hur dessa chefer tydligt tar ansvar för unga vuxna med psykisk ohälsa och deras framtid genom att prioritera stöd även om de inte anser att de bär huvudansvar. Studien var inspirerande då den visar en professionalitet som inte var förväntad, där dessa högre chefer navigerar i ett komplext och fragmenterat välfärdssystem med otydliga ansvarsgränser för individens bästa.
