Ny bok lyfter barns livsfrågor i skolan

Redaktör för boken är Karin Sporre, verksam vid Umeå universitet och professor i pedagogiskt arbete med fokus på värden, genus och kulturell mångfald.

Boken Barns livsfrågor och skolans svar är utgiven av förlaget Natur & Kultur.

Medförfattare är Katarina Kärnebro, Umeå universitet, och Christina Osbeck och Annika Lilja, Göteborgs universitet. Tillsammans presenterar de fyra aktuell forskning om hur barn uttrycker sina livsfrågor samt hur läroplaner ger ramar för arbetet med dem i skolans vardag. Genom barns egna texter, lärarintervjuer och internationella jämförelser av läroplaner tecknas en bild av hur skolan idag hanterar dessa existentiella samtal. Resultaten knyter också an till aktuell utbildningsfilosofisk diskussion och pekar mot hur livsfrågor skulle kunna behandlas – och vilken betydelse de har för barns förståelse av sig själva och världen.

Boken ger en grund för en fördjupad didaktisk diskussion om skolans roll i elevernas livstolkning och belyser vikten av att lärare kan arbeta med dessa frågor i undervisningen.

Frågor till författarna

Vad fick er att skriva en bok om barns livsfrågor – och varför just nu?

Karin Sporre, redaktör för boken, och Katarina Kärnebro, en av medförfattarna, svarar på några frågor.

Våra forskningsresultat kändes väldigt angelägna och vi ville nå svenska läsare, inte bara det internationella forskningsfältet. Vi tror att boken är viktig för många olika grupper såsom lärare i fortbildning, blivande lärare, lärarutbildare, men också andra med intresse för barn och unga. Just nu tror vi att värdet av att lärare möter barn och unga, ser dem och tar deras frågor och funderingar på allvar behöver understrykas. Detta är avgörande, inte minst ur ett demokratiskt perspektiv, för barns och ungas delaktighet – och deras lärande.    

Vilken livsfråga dyker oftast upp bland barn?

I de studier som vi jämfört med från 1970-talet och framåt, tillsammans med de nya vi genomfört nu, visar sig relationer vara det tema som återkommande är det viktigaste för barnen i deras livstolkning. Alltså: relationer till kamrater och till vuxna är det som är avgörande viktigt för dem. Näst efter det kommer prestationer, det vill säga att lyckas väl i skolarbete och med kamrater. För om man misslyckas finns en fara att bli utanför eller att bli exkluderad.

Om ni fick önska en förändring i skolan kopplad till livsfrågor – vad skulle det vara?

Att den styrning av skolans vardagsarbete som sker genom den starka betoningen på individuell bedömning av elever genom kunskapskrav och betygskriterier, skulle tonas ner. Detta till förmån för didaktiska synsätt som betonar pedagogers ansvar för att skapa möten med elever i sin undervisning. Om elever och lärare möts i ett gemensamt skapande av kunskap kan lärare vidga och berika elevers tidigare kunskaper och erfarenheter, och elevers växt och mognad som människor blir en central angelägenhet.